Det blev en tuff men förhoppningsvis en väldigt rolig vecka för skolans samtliga körer. Tre körkonserter på två dagar. På tisdag eftermiddag hade vi generalrepetition och på kvällen var det dags för premiär. Då satt sångarnas föräldrar och andra släktingar i publiken. De verkade väldigt nöjda och körledaren likaså. Programmet flöt på bra och skolans matsal fylldes med sångglädje. Innan konserten hade vi en kort samling i musiksalen där jag hade lite "pep talk" och vi konstaterade alla att lite nervositet är bara bra, för annars kan inte en konsert bli riktigt bra. Vi var också alla överens om att det viktigaste är att vi har roligt och att vi njuter av det vi gör. Då märker också publiken det och det är då man kan beröra sina åhörare. Och jag är övertygad om att körsångarna lyckades med det i veckan.
Utöver föräldrakonserten körde vi två skolkonserter på onsdag förmiddag. Först var jag orolig att det skulle bli för tungt för kösångarna med tre konserter på så kort tid, och speciellt för de yngre eleverna, men tvärtom blev det väldigt lyckat med så många uppvisningar. Sångarna släppte loss mer och mer för varje konsert och blev mer trygga på scenen. Jag hoppas många av årets korister vill fortsätta sjunga i kör i nästa år och att vi med dessa konserter lyckades övertyga ännu fler elever om att körsång är roligt!
Det positiva med en gemensam konsert är sammanhållningen som uppstår körerna emellan. De yngre eleverna tyr sig till de äldre och de äldre tar ansvar för de yngre. Under konsertens gång lyssnade de aktivt och koncentrerat på varandras framföranden och klappade energiskt med i sångerna. Jag hoppas verkligen att körerna blev inspirerade av varandra. Lilla körens sångare gick till exempel runt och nynnade på Wade in the water som fanns med på Stora körens repertoar. I fortsättningen vill jag även jobba mer med det sceniska och verkligen få sångarna att våga släppa loss på scenen, oberoende ålder. Med yngre elever är det oftast inget problem, det är när de blir lite äldre och mer medvetna om sig själv och sin omgivning som blygheten kommer smygandes. Men det ska vi försöka motverka och få körsångarna att känna sig riktigt trygga med varandra.
Bilder från konserten "Vi e på gång!":
Fullt ös med Lilla kören.
Så snabba rörelser att inte ens kameran hänger med.
Vi e på gång!
Mellankören sjöng Sång till friheten väldigt vackert.
Från det ena med det andra. Här framförs Slå mig hårt i ansiktet.
Stora kören framförde True colours trestämmigt och visade verkligen sin förmåga att sjunga dynamiskt och inlevelsefullt. Så otroligt vackert!
Repertoaren varierade kraftigt. Här inleds hela konserten med En ulv, en räv, en hare. En sång som jag själv lärde mig på musiklärarutbildningen.
Konserten avslutades med att alla korister sjöng Ted Gärdestads Himlen är oskyldigt blå.
Bandet inklusive en överentusiastisk körledare.
Publiken.
Efter konserten hjälpte både kökspersonalen och dessa flitiga korister mig att ställa tillbaka borden och stolarna.
Frisk luft gör gott efter en intensiv konsertförmiddag.
Trevligt veckoslut!
