Första skolveckan har kommit till sin ände. Många elever har förundrats över de förändringar som skett i musiksalen. De har till och med uttryckt att de upplevt salen större, trots att den i verkligheten blivit mindre. Takhöjden har sjunkit med ca en meter, men tack vare de vita plattorna och den nya belysningen har musiksalen fått ett rejält lyft. Att inte tala om den dämpade akustiken, som är en fröjd för musiklärarens öron. Därtill hänger gitarrerna numera på väggen inne i rummet, precis som det ska vara.
Det nya läsåret har inletts med en introduktionslektion som inneburit bland annat namnlekar, taktövningar och improvisation. Jag var själv förvånad över mitt namnminne och konstaterade snabbt att namnlekarna som jag planerat att ha behövdes i själva verket inte. Men för trivselns skull kom de väl till pass. Att hitta på en rörelse och säga sitt namn kan leda till många skratt, och roligt - det har vi haft! Förutom namnlekarna har vi även utnyttjat rummets golvyta till max. Stolarna har fått stå längs med väggarna och eleverna har fått gå runt i salen i takt med musik och hälsa på sina klasskompisar när det uppstått pauser i musiken.
Zebrorna fick lära sig en ny sång med tillhörande rörelser:
"Oj, oj, vilket härligt sting - pling!"
Jag bad Tigrarna gå fritt i musiksalen, vilket ledde till ett långt tåg mitt på golvet. Det är så himla kul när eleverna improviserar fram något som egentligen inte var tänkt från början, och alla är genast med på noterna. Musikglädje!
Att leoparderna spelat stränginstrument tidigare, d.v.s. ukulele, märktes tydligt på deras första gitarrlektion i dag. Gitarrhalsen pekade genast åt rätt håll, eleverna kunde de viktigaste begreppen som gör spelandet så mycket lättare och sättet att dra på strängarna var inget nytt för dem. Så att spela D-dur var med andra ord lätt som en plätt. Hurra för ukulelespel i de lägre årskurserna!
Trevlig helg!
