Redan i förskoleklassen försöker jag lära eleverna lite musikteori. Under de senaste veckorna har Hjortarna och Rävarna fått känna på skillnaden mellan dur och moll. Att få 6-åringar att lyssna fokuserat och lära dem att höra om det är dur eller moll som spelas på pianot är inte alldeles lätt.
Det klassiska är att rita en glad gubbe för dur och en ledsen gubbe för moll, men detta brukar sällan räcka för att eleverna ska höra om det är dur eller moll som spelas. Ett tips som jag fick i min musiklärarutbildning var att kombinera lyssnande med rörelser, då förtydligas känslan i dur och moll och övningen blir mer visuell. Hör man dur sträcker man ut armarna till sidan och hör man moll korsar man armarna framför kroppen. En bra övning som aktiverar alla elever på samma gång, men som tyvärr blir väldigt tråkig snabbt. Därför har jag utvecklat övningen ytterligare och involverat både njutning, samarbete och inlärning.
I den utvecklade versionen sitter eleverna parvis och massera varandra i tur och ordning. När eleven hör att det spelas dur på pianot ska hon eller han knåda hurtigt på kompisens axlar, och spelas moll ska eleven göra stora strykningar på ryggen. De flesta elever älskar att få massage, och tack vare detta hålls koncentrationen på topp från övningens börjar till dess slut. Även här kan eleverna rätta sig efter varandra, vilket gör att "resultatet" sällan blir fel. Det finns egentligen hur många positiva effekter som helst med en övning av denna slag, men jag är mer än nöjd om jag lyckas få eleverna att lyssna mer aktivt på det som händer i musiken.
Trevlig kommande vecka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar